Denna studie visar att kunskap om hur förutsättningar ser ut för samer med funktionsnedsättning är knapphändig bland tjänstemän i de 19 kommuner som ingår i det samiska förvaltningsområdet i Sverige. Utbildning om samisk kultur och språk saknas generellt och den kulturella förståelsen är bristfällig i flertalet kommuner. Det finns få exempel på en organisatorisk strategi om hur man arbetar med dessa frågor i de studerade kommunerna trots att samer här har förstärkta rättigheter.

Studien har genomförts som en strukturerad kvalitativ enkät- och intervjustudie. Fokus har lagts på ett urval av tjänstemän i de valda kommunerna som direkt berörs av handläggning av insatser till personer med funktionsnedsättning inom utbildning, omsorg, service och stöd. Personer med ansvar för tillgänglighet eller samiska frågor i kommunen har också inkluderats.

Det finns enstaka goda exempel på insatser och en kommun har en specifik insats där personlig assistans följer med i renskötseln. Inom hemtjänsten i flera kommuner finns samisktalande personal som sannolikt används som resurser. Ett annat exempel är samarrangerade transporter till samiska aktiviteter. En kommun ansåg att det samiska perspektivet fanns med på dagordningen när man diskuterade tillgänglighetsanpassningar. Skyltning på samiska fanns i några kommuner i offentliga lokaler och en kommun hade en handlingsplan i kommunens växel, om någon privatperson behöver använda det samiska språket.

Generellt är kunskap om samisk kultur och språk bristfällig bland personal i de kommuner som deltagit i intervjuerna. En uppfattning kan till exempel vara att det inte längre finns någon som bor i väglöst land och att frågan inte varit aktuell. Flera kommuner kände inte till hur det såg ut med språk- och kulturkompetens bland berörda personalgrupper och endast några kommuner hade genomfört kartläggningar av kompetensen och behoven.

Inga ansökningar på samiska hade kommit in till någon av de tillfrågade kommunala förvaltningarna. Att ha information och kunskap om det samiska språket är viktigt. Ett exempel på språkets betydelse var en äldre kvinna som sken upp när hon hörde någon tala samiska trots att personalen hade uppfattat att hon varken kunde förstå eller tala.

Det råder en osäkerhet i kommunerna om hur man ska hantera etnicitet och sekretess och vad man får och inte får göra. Det är förbjudet enligt svensk lag att registrera etnicitet, men de personer som utifrån självidentifiering uppger att de är samer, har också rätt att få information och stöd utifrån sin tillhörighet till ett urfolk. Flera kommuner anger att man behandlar alla lika, men inser inte att samma insatser inte leder till likvärdiga möjligheter.

Resultaten från den här studien, och tidigare statistik, tyder på att kunskapen hos kommunerna om rättigheter för urfolket samerna är bristfällig och att detta arbete behöver stärkas för att kommunerna ska kunna ge det stöd till samer med funktionsnedsättning som kan förväntas enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Generella insatser, riktlinjer och strategier behöver tas fram om hur samiska förvaltnings-kommuner ska arbeta för att frågor som berör samer med funktionsnedsättning ska integreras på alla områden och på alla nivåer i kommunerna.