Under hösten 2017 spreds Me Too-kampanjen över världen. Kvinnor från olika branscher delade med sig av erfarenheter av sexuella trakasserier och gick samman i gemensamma upprop. Vittnesmålen fick stort utrymme i medierna och skapade debatt. Att sexuella trakasserier förekommer i arbetslivet och i samhället i stort är ingen nyhet, men Me Too visade på problemens omfattning.
Me Too handlade om att bryta den tystnadskultur som råder kring sexuella trakasserier och få till stånd ett offentligt samtal om vad som kan göras för att stoppa den kränkande behandlingen. I efterföljande diskussioner har såväl politiker som civilsamhället deltagit, men även representanter från myndigheter och näringsliv. Förebyggande insatser, ansvarsfördelning och sanktionsmöjligheter är några av de frågor som berörts. I flera länder har Me Too hamnat på dagordningen för den nationella politiken, hit hör de nordiska och baltiska länderna. Det har resulterat i allt ifrån ny lagstiftning till kartläggningar och utbildningsinsatser.
Arbetet mot sexuella trakasserier har även präglat det nordiska samarbetet. Under det svenska ordförandeskapet har Me Too varit prioriterat. En central fråga har varit att säkerställa att det finns strukturer på plats för att motverka övergreppen, både i länderna och i det nordiska samarbetet. Me Too har diskuterats på möten mellan nordiska statsministrar, jämställdhetsministrar, arbetsmarknadsministrar, kulturministrar och justitieministrar. Problemet har lyfts såväl i jämställdhetssamarbetet som i andra samarbetsområden och genererat initiativ och åtgärder.