De olika perspektiven på stadsutveckling som Göteborgs- och Lissabonstrategierna representerar är nödvändiga att förena. Den fysiska planeringen är ett viktigt redskap för att göra avvägningar mellan de två. De nordiska länderna har ur en europeisk synvinkel speciella likheter såsom en relativt gles bebyggelse, vilket ställer stora krav på de geografiska och strukturella sambanden mellan olika verksamheter. Fallstudierna visar att kvalitet, i betydelsen att ta vara på värdefulla kultur- och naturmiljöer, att planera för en god arkitektur och för bra kommunikationer med mera, har ansetts vara en viktig förutsättning för att attrahera företagande och för en god ekonomisk utveckling. Länderna förenas också i en likartad syn på medborgarnas möjligheter till inflytande i den fysiska planeringen. I projektet har lärorika exempel på arbetssätt och metoder liksom skillnader mellan planlagstiftningarna identifierats och diskuterats. Dessa slutsatser och lärdomar redovisas i den första delen av rapporten.