I FN-konventionen om internationella köp - CISG - ges bestämmelser om ingående av avtal om internationella köp av varor, köparens och säljarens respektive skyldigheter, påföljder vid kontraktsbrott och andra aspekter rörande sådana köp. I samband med sitt tillträde till konventionen förklarade Danmark, Finland, Norge och Sverige i enlighet med artikel 92(1) bl.a. att de inte skulle vara bundna av del II av CISG, dvs. den del som behandlar ingående av avtal. Utredningens uppdrag har varit att utreda huruvida det finns skäl för Danmark, Finland, Norge och Sverige att ånyo överväga om de bör eller inte bör vara bundna av del II i CISG. En jämförelse mellan nordisk avtalsrätt och CISG visar att CISG bl.a. har bevisbörderättsliga fördelar som ger praktiskt mer hanterbara objektiva kriterier än den teoretiskt mer djuplodande subjektiva metod som avtalslagen utgår från. Som ett än viktigare argument bör framhållas att en ratificering leder till att vi vad gäller internationell handel kommer att ha gemensamma regler med flertalet av alla handelsnationer. Sammantaget får således fördelarna med ett borttagande av reservationen avseende del II i CISG avses väga tyngre än nackdelarna och analysen visar därför att reservationen borde tas bort. Några praktiska problem till följd av ett borttagande har inte utredningen iakttagit under arbetets gång och reservationen kan och bör genomföras utan förändringar av den nordiska avtalsrätten i övrigt.