Genom att samla upp klosettvatten skiljt från BDT-vattnet (bad/disk/tvätt) kan huvuddelen av hushållsavloppsvattnets näringsämnen samlas upp, med ett minimum av föroreningar. Inom ramen för detta projekt har 20 klosettvattenanläggningar inventerats, främst genom intervjuer med personal som sköter driften av anläggningarna. Intervjuerna har kompletterats med uppgifter från skriftliga rapporter och utvärderingar av anläggningarna. Anläggningarna betjänar mellan ca 35 till 700 personer i permanentboenden och offentliga lokaler, framför allt skolor. De flesta anläggningarna finns i Sverige. Inventeringen visar att det finns många intressanta system för att samla upp klosettvatten, men att inget av dessa kan sägas vara färdigutvecklat i alla delar. Slående är att anläggningarna ofta har "kopierats", så att de fel och brister som finns vid en anläggning överförts till nästa anläggning. En orsak kan vara att det idag saknas verkliga drivkrafter för att effektivisera och utveckla systemen. De flesta anläggningarna drivs av kommuner. Bland de anläggningar som separerar urin och fekalier återförs urinen till åkermark från 8 av 10 anläggningar. De utsorterade fekalierna används aldrig på åkermark, vanligast är att de istället används på den egna fastighetens planteringar. Rapporten avslutas med förslag till fortsatt forskning och utveckling kring klosettvattensystem.