Den här forskningsrapporten, som finansierats av Nordiska Ministerrådet, är en komparativ studie av hur reformer inom psykiatri och socialtjänsten översatts till konkreta vård- och stödinsatser i fyra nordiska länder: Danmark, Finland, Norge och Sverige. Att Island utelämnats beror på att vi inte funnit någon intresserad forskarkollega som haft möjlighet att anta utmaningen. Arbetet med projektet ingår i den s.k. Handlingsplanen för Psykisk hälsa där ytterligare ett antalprojekt har genomförts. Samtliga dessa projekt har organiserats av Nordiska Akademin för forskning om psykisk hälsa vid NHV och med docent Lars Fredén som huvudansvarig.Rapporten innehåller dels en inledande komparativ analys och därefter följer en beskrivning av reformutvecklingen i varje enskilt land. Rapporten ger en bild av hur policyintentioner, servicesystem, arbetsformer och samverkansformer gestaltar sig i de fyra nordiska länderna och i vilka avseenden likheter och skillnader finns. Trots att det finns stora kulturella likheter mellan länderna finns också olikheter som bl.a. innebär skillnader i hur begrepp och terminologi används. I ett par av länderna, Danmark och Finland, är det tveksamt om man överhuvudtaget kan tala om specifika psykiatrireformer eftersom det handlar om en utveckling med ett tämligen långt utdraget förlopp där olika politikområden berörs. I Norge och Sverige kan vi däremot iaktta relativt specifika och avgränsade reformer. En annan aspekt som rör begrepp och terminologi är att man i Finland och Norge använder begreppet psykiatri när man mer entydigt refererar till den aktuella medicinska disciplinen, medan man använder sig av begreppen mentalvårdsarbete respektive psykisk helsearbeid när vill inkludera socialtjänstens och andra organisationers insatser för personer med psykisk ohälsa. I Danmark och till viss del även i Sverige använder man sig av begreppet socialpsykiatri för motsvarande verksamhet. Vi har valt att inkludera länderrapporterna skrivna med den i landet gängse terminologin eftersom den återspeglar de diskussioner och ställningstaganden man gjort vad gäller policyinriktning och servicestruktur. I den komparativa analysen har videlvis frångått detta språkbruk till förmån för en mer enhetlig begreppsapparat. Vi kan bara hoppas att läsaren gör sina egna reflektioner om hur utvecklingen av policy och servicestruktur återspeglas i vår analys.