För 10 år sedan fi rade vi med stor pompa och ståt NHVs 40-års-jubileum. Också då med tillbakablickande och framåtseende, akademisk festivitas och glad samvaro. Det är förresten ett genomgående drag på NHV att tillvarata alla möjligheter att fira något, med akademisk högtid och glada fester. Så har skett vid invigning av nya lokaler, vid promoveringar och installationer, och firandet har alltid skett med fokus på de viktigaste målen för vår verksamhet: folkhälsa, utbildning och Norden. Min uppgift i den här skriften är att ge en skildring av NHVs historia. ”The longer you look back, the further you can look forward”, är Churchills berömda argument för historisk forskning. Med andra ord: Ju mer man vet om NHVs uppkomst och utveckling, desto lättare är det att förstå hur NHV blivit vad den är i dag och ju säkrare kan man predicera vad den kan bli i morgon. Det gäller också att vara bakåtklok för att inte bli framåtdum. Det finns flera sätt att beskriva det förflutenhetens landskap som historien utgör, enligt Peter Englund. Man kan skildra Den Stora Historien, dvs. kungar, krig, storpolitik, samhälleliga omstörtningar, eller Den Lilla Historien, dvs. vardagslivets tysta gång och lugna rytmer, som i facit kanske har betytt väl så mycket för människans villkor som aldrig så spektakulära krig och fredsfördrag. I en skildring av NHV skulle väl Den Stora Historien motsvaras av de omfattande utredningar och genomgripande förändringar av skolans statuter och resurser som skett via de nordiska samarbetsorganen. Och Den Lilla Historien skulle väl vara det inre, dagliga arbetet med undervisning och utbildningsplaner, med forskning och konferenser, med kollegiemöten och kvalitetsutveckling, med ledningsgrupper och fack och alla dessa möten med kreativa personer på alla nivåer. Jag har i denna exposé valt att koncentrera mig på några områden, som jag tror skall ge en inblick i båda dessa aspekter på historien. Det kommer således att handla om Utredningar och Ut-värderingar, Ideologier och Strategier, Byggnader och andra resurser samt om Människor. Dessa områden hänger naturligtvis ihop och är beroende av varandra, men vissa huvudlinjer kan dock skönjas. Eftersom historien alltid måste tolkas innehåller den ju ett visst mått av subjektivitet, dvs. händelser har valts ut och satts in i sitt sammanhang på ett bestämt sätt. Historien handlar ju, som en annan svensk historiker har sagt, ytterst om den som skriver den. Men det hindrar inte att jag skall försöka lämna plats åt andra också och vara så kritisk och sanningssökande som möjligt.