Med jämna mellanrum återuppstår den – debatten om svenska myndigheters kommunikationsverksamheter. Ibland är det enskilda kampanjer som diskuteras och andra gånger principerna. Däremellan hamnar fokus på kostnaderna eller antalet kommunikatörer.Diskussionerna är ofta polemiska, och många gånger kan det vara svårt att få en klar bild av verksamheterna bortom debatten – vilka inriktningar myndigheters kommunikationsverksamheter har, hur pass omfattande de är, vad syftet med dem är och vad det är som bestämmer utformningen. Därför kan det också vara svårt att säga något om verksamheternas styrkor och svagheter, och vilka konsekvenser de har för myndigheter, andra aktörer och samhället i stort.

Vad vi vet om svenska myndigheters kommunikationsverksamheter försöker råda bot på detta. I nio kapitel redovisar Magnus Fredriksson och Josef Pallas vad forskningen har att säga om svenska myndigheters kommunikationsverksamheter – hur verksamheterna ser ut, hur de har förändrats över tid, vad som driver dem samt vilka konsekvenser de har för styrningen, organiseringen och ledningen av myndigheter. Resultatet är en bok som ger en bred och nyanserad beskrivning av en verksamhet som omfattar ett stort antal aktiviteter – ibland inom ramen för det som händer på kommunikationsavdelningar men minst lika ofta i andra sammanhang.